Jag har tidigare framhävt bloggen Rika Tillsammans och känner mig nu faktiskt manad att göra det igen. Det är en utomordentligt bra ekonomiblogg där även mycket av mina tankegångar angående framtid, visioner och målmedvetenhet etc. behandlas.
Härom veckan fann jag inlägget, Kraften att välja framtiden oberoende av dåtiden, och kan bara rekommendera att besöka sajten. Ett fantastiskt bra inlägg angående hur vi människor väljer våra tankar och gör dem till “sanningar”.
Som många framgångsrika propagerar och som jag ofta framhäver här på bloggen är att människor som har bestämt sig för att lyckas också ofta verkligen gör det. Att det är vi individer, våra tankar, som tar oss dit vi vill. Att vi själva bestämmer över allt som händer i vårt liv. Att det är vi som orsakar våra misslyckanden, likaså som det är vi själva som åstadkommer vår lycka.
Många av er tänker nu till. “Alla vill väl lyckas? Skulle inte alla då ha lyckats?” Givetvis räcker det inte enbart med tanken och en stark ambition. Men det är en utomordentligt bra början. För har du bestämt dig, såväl medvetet som undermedvetet, att du ska bli en framgångsrik människa kommer din hjärna hela tiden arbeta mot den riktningen.
Vad ska man då göra när man har bestämt sig för att bli framgångsrik? Börja planera för hur du ska gå tillväga för att lyckas med det. Sätt upp konkreta och mätbara mål. Både kortsiktiga och långsiktiga mål. Skriv ner dem, studera in dem, och se till att dagligen arbeta för att nå dem. Visualisera gärna dina mål för att ha en bild i ditt huvud om hur just din framgång skulle kunna tänkas se ut. Vad skulle du göra, vad skulle du äga, vart skulle du bo? Ju mer du vet om din kommande framgång ju närmare har du kommit den.
Jag har precis läst ett fantastiskt bra blogginlägg. Det är Poppe på Disruptive som i ett inlägg om Johan Staehl von Holstein påpekar människors fallenhet att kritisera människor som har affärsidéer och visioner. Och som dessutom vågar berätta om dem och dela med sig av dem. Jag själv påpekade samma sak beträffande avundsjuka i mitt inlägg kring jantelagen häromdagen. Detta är ytterligare ett bevis på att människor i det här landet har svårt att dela glädje med någon som är fast besluten att bli framgångsrika. Läs Poppes inlägg så förstår ni vad jag menar! Varför ska det vara så här?
