På ett gratulationskort härom veckan så fann jag den här uppmuntrande texten.
“Gammal? Bry dig inte om det. Du kanske är äldre än du någonsin varit, men du är också yngre än du någonsin kommer bli.”
För mig symboliserar citatet att livet går så förbannat fort. Vill man göra något med det måste man ha en plan och tanke för det. Annars kommer man inte hinna, tiden kommer ha sprungit förbi än innan man hinner reagera. Men först och främst måste man veta vad man vill med sitt liv. Vad vill man jobba med? Vad vill man uppnå? Vad vill man efterlämna världen?
Detta är frågeställningar som kan vara ack så svåra men ändå mycket beaktansvärda.
Jag hann knappt skriva klart tidigare inlägg att ett problem måste lösas, vilket jag även trodde skulle ske under december, innan så var fallet. Nu har jag ett datum att se fram emot där en ny vändning i mitt liv kan ta vid och jag återigen kan börja fokusera på rätt saker.
Hela situationen har för mig varit väldigt jobbig och jag gör bedömningen av att man som människa blir starkare av att genomgå motgångar. Det känns i vart fall som den här situationen gjort mig starkare och definitivt tålmodigare. Det ska bli oerhört skönt eftersom att ha liknande energitjuvar verkligen tar orken ifrån än.
Att bli av med denna energitjuv kommer förhoppningsvis även återspegla sig i det jag gör beträffande såväl el éxito som mitt företagande. Men jag ska inte lova varken er eller mig själv för mycket utan det här kommer först att märkas efter årsskiftet. Men någon form av förändring kommer att ske. Nu ser jag ljuset i tunneln! 
I tidningen entreprenör, utgåva nummer 8 2008, som ges ut av Svenskt Näringsliv fanns det en bilaga om Utmaningen. Sverige, svenskar och svenska företag står inför stora utmaningar beträffande företags- och entreprenörskapsrelaterade frågor för att inte bli omsprungna av tillväxtnationer och därmed hamna på efterkälken.
I denna bilaga fann jag i synnerhet ett intressant citat som jag vill dela med mig av:
“Varje enskild människa har ett ansvar att ta till vara sin egen förmåga, sin vilja och sina idéer. Det gynnar alla. Ju fler människor som förverkligar sin potential – som antar sin personliga Utmaning – desto rikare, tryggare och mer spännande blir världen.”
Det är en stor utmaning att släppa all trygghet som (främst) vi Svenskar är så vana vid att ha. Att släppa sin anställning. Att tro på sig själv och sin idé och att tro att det faktiskt är möjligt att lyckas. Att anta utmaningen är därför ingen lätt grej. Det krävs att vi har en stark tro på oss själva och den kunskap och potential som vi besitter. Jag hoppas själv att jag inom några år litar fullt ut på min egen kapacitet och vågar anta min Utmaning. Till dess får jag imponeras av de som gjort det och de som dagligen gör det.
Jag har tidigare framhävt bloggen Rika Tillsammans och känner mig nu faktiskt manad att göra det igen. Det är en utomordentligt bra ekonomiblogg där även mycket av mina tankegångar angående framtid, visioner och målmedvetenhet etc. behandlas.
Härom veckan fann jag inlägget, Kraften att välja framtiden oberoende av dåtiden, och kan bara rekommendera att besöka sajten. Ett fantastiskt bra inlägg angående hur vi människor väljer våra tankar och gör dem till “sanningar”.
För tillfället upplever jag det som att jag är oerhört beroende av andra människor. Jag kan inte själv styra över min egen tillvaro. Jag kan just nu inte vara någon vinnare.
Jag är anställd och får helt enkelt infinna mig i att mitt schema till större delen bestäms av andra. Jag kan inte låta bli att tänka på att sanningen är ju faktiskt den att jag på heltid arbetar för att förverkliga andras viljor, drömmar och mål. Det är min arbetsuppgift nummer ett, respektive två och tre.
Nu kanske jag låter kritisk till att vara anställd över huvud taget och det är egentligen inte min mening då jag för tillfället trivs mycket bra med situationen att faktiskt ha en heltidsanställning. Jag är dock medveten om sanningen och har som mål att förändra den och successivt börja prioritera min egen vilja, mina egna drömmar och mina egna mål.
Däremot tror jag att alldeles för många springer runt i det här ekorrhjulet utan någon som helst plan för sig själv och vart man vill ta vägen med sitt liv. I mina ögon är det väldigt synd då jag tror att alla människor besitter någon kunskap eller kvalité som kan utnyttjas för att skapa sig framgång i livet. För det är ju just det som är grejen. Man skapar sin framtid och sin framgång. Fler borde förstå det.
Jag startade mitt företag för ganska exakt ett år sedan. Jag gjorde det vid sidan av mina studier på högskolan och vid sidan av min 75-procentiga anställning som resande montör. Jag gjorde det dels för att kunna applicera det jag lärde mig på högskolan på verkligheten men även för att kunna ägna mer tid till sådant som jag tycker är kul och lära mig mer av det praktiska företagandet och allt vad det innebär.
Sett till den ambitionen har det varit ett bra år som jag lärt mig mycket under. Men nu är jag färdig med studierna och arbetar heltid som konsult på en större revisionsbyrå. Det känns därför även dags att gå vidare med mitt “hobbyföretagande” och utveckla verksamheten för att på längre sikt kunna leva på mitt egna företag.
Jag vill fortfarande kombinera mitt företag med min anställning då jag upplever att det jag lär mig genom att arbeta som konsult med främst småföretag är kunskaper och erfarenheter som direkt kan appliceras på mitt egna företag. Jag tror därför att den personliga vinningen jag gör på att bedriva företaget samtidigt som jag arbetar med det jag gör kan bli väldigt lönsam.
För er som går i tankarna med att starta en egen rörelse i liten utsträckning kan jag enbart rekommendera er till att ta steget. Jag tror man lär sig väldigt mycket på att kombinera samtidigt som man sakta men säkert kan bygga upp något långsiktigt.
“Det finns inga genvägar dit det är värt att gå.”
Detta citat är ett av mina absoluta favoritcitat och är sagt av Beverly Sills. När man har bestämt sig för vart man vill gå i livet, vart man vill komma, så är det hårt arbeta som kommer att ta dig dit. Det kommer inte finnas några genvägar för att nå målet.
Tror man på det man gör så är jag övertygad om att man kan utstå denna tuffare period enbart med vetskapen om att det finns en belöning längre fram. Ger man inte upp kommer man slutligen att nå sin uppskjutna belöning och uppleva absolut tillfredställelse. Men det krävs att man “offrar” sig ett tag för att tillslut få skörda frukterna av sitt arbete.
Jag tror inte det är en vild gissning att dem som lyckas bli framgångsrika i sitt liv har utstått tuffare perioder och arbetet hårt för att slutligen nå dit dem har velat. Därför tror jag att det gäller att kunna göra samma sak själv.
“Det finns ingen på hela jorden som är som du, det finns bara en i hela världen som ser ut som du, det finns bara en i hela världen som tänker som du, det finns bara en person i hela världen som har samma erfarenheter som du, du är unik!” - Carl-Johan Forssén
Ta vara på det och du kommer att uträtta stora prestationer i livet.
Framgång för mig är inte att bli snuskigt rik eller ekonomiskt oberoende. Givetvis skulle jag nog vara ganska tacksam om jag nådde ända dit men det är egentligen inte en prioriterad målsättning. Jag vill bli ekonomisk fri, så att jag kan styra över mitt liv till fullo. Så jag kan göra det jag känner och vill. Jag vill trivas med mig själv och känna mig lycklig i det jag gör.
När jag har nått det stadiet i livet att jag uppfyller alla dem kriterierna kommer jag att kalla mig själv framgångsrik. Men pengarna i sig är inte det absolut viktigaste, dem är en morot, men dem är inte mitt enda mål. Jag anser istället att man måste ha någon form av mission med sitt liv. Ett kall att hela tiden sträva efter.
Mitt kall är att skapa ett företag som på sikt ska bli en koncern vilken i sin tur ska bli ett fungerande konsortium med eller utan mig vid rodret. Jag vill som individ och framtida entreprenör bidra till samhället. Genom att ha detta som en del av min mission vet jag att jag kommer att ha något att sträva efter större delen av mitt liv.
Med det sagt, fundera över ditt kall. Vad vill du uppnå och efterlämna världen innan din tid på jorden är gången?
Idag känner jag mig bara tvungen att skriva ett inlägg kring nätverket Websmurf som tillsammans under lördagen sitter och bloggar kring lågkonjunkturen och dess påverkan på entreprenörskap och företagande. Alla med olika infallsvinklar och något intressant att förmedla.
- Disruptive skriver om fördelarna med att starta upp sitt företag under en lågkonjunktur.
- Jesper på Online-PR bloggar kring lågkonjunkturens inverkan på innovationen.
- Webmoney bloggar om förändringar som vi kommer att kunna se inom marknadsföring p.g.a. lågkonjunkturen.
- Judith Wolst har valt att fokusera på oss 80-talister och hur vi eventuellt kommer att bemöta respektive gå igenom lågonjunkturen.
- Opportunity Cloud skriver om vad vi kanske kan förvänta oss komma skall efter den rådande lågkonjunkturen.
Jag gillar att ta del av kreativa människors infallsvinklar kring olika händelser. Den rådande lågkonjunkturen är onekligen en väsentlig händelse som kommer innebära oerhörda förändringar inom entreprenörskapet. Därför rekommenderar jag er att ta del av dessa bloggposter.
Som jag skrivit om i tidigare inlägg angående skolans syn på entreprenörskap anser jag att den är alldeles för bristfällig. Fler företag måste startas i landet och det måste ske av den yngre generationen. Fler måste därför våga satsa på en entreprenöriell karriär. Men för att göra det måste skolväsendet se till att utbilda oss inom ämnet och se till så att vi besitter dem kunskaper som krävs för att i vart fall öka möjligheterna att lyckas med vårt företagande.
- Ett av våra långsiktiga mål är att förändra attityden till entreprenörskap. Det ska vara ett lika naturligt val att starta företag som att ta en anställning efter avklarad utbildning. Vi arbetar för att göra entreprenörskap till en integrerad del av undervisningen från lågstadiet upp till högskolan, vilket kan bidra till en attitydförändring. - Jöran Hägglund, statssekreterare på Näringsdepartementet.
Vi får i vart fall hoppas att det bidrar till en attitydförändring. Skolans generellt sätt negativa syn på entreprenörskap hämmar hela vårt lands utveckling.
Hoppet är visst det sista som överger människan. Tur är väl det, för utan hopp har vi som individer inte mycket kvar att tro på. Men vad gör man om hoppet tryter och börjar avta? Hur gör man för att återfå hoppet och tron på att lyckas med en sak?
Även ifall man inte vill ge upp så kan man förr eller senare komma till stadiet då man helt enkelt måste inse att det man en gång har trott på av hela sitt hjärta helt enkelt inte fungerar. Har man kommit till det stadiet så tror jag att det är dags att gå vidare, sätta nya mål och arbeta utefter nya tankar.
Jens Spendrup är en person som jag beundrar väldigt mycket, dels p.g.a. hans framgångar men främst p.g.a. hans engagemang i politiken och i samhället. Jag gillar entreprenörer och framgångsrika personer som engagerar sig i samhällsutvecklingen. Som jag sagt tidigare behöver Sverige fler framgångsrika entreprenörer som gör det. Dem har kunskap, i sin roll som företagare, att utveckla landet.
I fredagens DI (dock bara i pappersupplagan) är det en artikel om Jens Spendrup. Där framgår det bl.a. att han tror att vi skulle skrämma iväg alla blivande entreprenörer om dem bara visste hur den svenska skattepolitiken fungerar. Om dem visste hur mycket skatt dem kommer att betala i framtiden och hur lite dem själva kommer att få behålla. Han uttryckte också en viss oro för förmögenhetskatten och dess framtida återinförande vid ett eventuellt regimskifte. Detta är faktorer som jag också har stor rädsla för. Speciellt i nedgångar som den vi just nu befinner oss i. Vi behöver mer entreprenörer i detta land för att fortsätta utveckla det. Således behöver vi även mer kapital till dessa entreprenörer. Då kan vi inte förhindra kapitalinflödet till landet och försvåra för företagen att bedriva sina verksamheter och utveckla samhället.
Jag måste återigen rekommendera Johan Staël von Holsteins kolumn i Metro. Johan skriver “Så rätt jag har haft i mina mörka förutsägelser” på ett utomordentligt passande sätt med tanke på den rådande såväl finansiella- som konjunkturnedgången. Trots att jag egentligen inte vill att min politiska åsikt ska sätta sin prägel på den här bloggen i allt för stor utsträckning kan jag inte låta bli. Johans tankegångar överensstämmer med mina till fullo. Jag rekommenderar starkt att läsa och följa hans kolumn.
